En ofta använd klyscha lyder "allting har sin tid". Jag vet inte hur jag på annat sätt skall uttrycka det faktum att jag efter några månaders övervägande har beslutat sälja min motor-cykel. Denna hobby är i mitt tycke rätt långt en social företeelse. Det finns förstås också de som använder motorcykeln som transportmedel sommartid men de allra flesta ägnar sig åt nöjesåkning på fritiden. Man hör till en klubb, åker på kortare eller längre turer med klubb-kamrater eller kompisar. Personligen är jag en ensamvarg som trivs bäst i mitt eget säll-skap. Motorcykeln är ett attribut som fungerar som en inträdesbiljett till ett socialt samman-hang. Många långresor har jag under åren gjort till olika länder och platser i Skandinavien och i Europa men jag känner att den tiden nu är förbi. Minnena finns kvar men jag ser ingen anledning att klamra mig fast vid motorcykelåkandet när jag känner att det kostar mer än det smakar. Beslutet att sälja min Royal Enfield var sist och slutligen lätt att fatta eftersom jag aldrig haft några emotionella band till mina motorcyklar eller andra prylar. Jag kommer dock fortsättningsvis att röra mig på två hjul, men i framtiden utan annan motor än den egna muskulaturen...